En besvärlig tova i håret gjorde att jag sa att vi måste klippa bort den. När jag väl hade chansen så tänkte att det var lika bra att passa på att kapa en bit, då jag toppade senast innan jul. Saxen klippte och klippte, bort med det slitna och kanske liiite till. När det var klart var över 10 cm borta på längden. 

- Nu är det färdigt, vännen.

Små axlar börjar skaka. 

- Älskling. Om man är ledsen så är det okej. Man får vara ledsen.

Då startade kranen. Tårar rann. Inte lätt för en liten som är rädd om det långa håret. 

Efter löfte om att håret kommer växa massor nu när det slitna är borta blev det bättre.

För honom alltså. Jag har ju fortfarande dåligt samvete 14 timmar efteråt.