Down To The River To Pray

Lånad bild från Yvonne.
 
As I went down in the river to pray
Studying about that good ol' way
And who shall wear the starry crown?
Good Lord show me the way!
 

Walk of shame

Inatt kom min kära granne hem från sin solsemester och då jag halvt om halvt hade lovat att vara välkomstkommité åkte jag  från 40-årsfesten jag varit på och hem till honom. Väl där bäddade jag ner mig i soffan och lyssnade ett tag på hur hans vecka varit innan jag slocknade som en klubbad säl. Vaknade till fem i morse och funderade på om jag skulle försöka somna om på hans obekväma soffa eller om jag skulle trippa hemåt medan det inte skulle röra sig så mycket folk ute. Det där med walk of shame är ju inte direkt roligt. Vandra hemåt i skrynkliga kläder, gårdagens smink och världens rufs i håret, man vet ju precis vad folk som ser en i det skicket tänker. Efter några minuters övervägande insåg jag att risken att hamna i värsta folksamlingen fem på morgonen inte vore så stor, alltså tassade jag på tå ut i världen. I huset mitt emot min granne bor min mormor. I huset precis brevid bor min yngsta bror och två hus bort bor min mellanbror. Världens bästa ställe att smita ifrån om man vill vara diskret alltså. Ja, om det nu hade varit på det viset. Nu är det ju inte så.

?

Det brukar ju sägas att ögonen är själens spegel. Hos en del människor kan man se väldigt tydligt se personens känslor och tankar. På en del personer ser man inget alls oavsett hur djupt in i ögonen man glor. Är dom själlösa då? Många brukar säga att jag har väldigt avslöjande ögon. Vet inte riktigt om det är bra eller dåligt.  Någon som kan gissa vad jag tänker på här? Förutom att jag måste köpa en ny mascara för att min har torkat ihop så den klumpar sig jävligt mycket ;)