Hoppas ni aldrig får en guldstjärna i himlen

Jag är så jädra irriterad just nu. Förra veckan såg jag att det helt plötsligt stod en massa packning här utanför. Frågade hon som stod i kassan då vad det var för prylar. Hon sa att det var en person som kom från ett härbärge som frågat om vi kunde ta in sakerna en stund till oss medan personen sökte vård. Hon hade nekat. Jag fattar inte vad man har för anledning till att neka till något sådant och ringde upp personen, som hade lämnat ett nummer till oss, och sa att jag tog in grejerna så att personen inte skulle tro att dom försvunnit på annat sätt. Personen ifråga blev väldigt tacksam. För ingenting egentligen.

Idag såg jag personen lämna sina saker här ute igen och att hon som står i kassan idag utväxlar några ord med personen. Jag undrade om h*n frågat om vi kunde ta in sakerna och gör mig redo för att gå ut och hämta. Då får jag till svar att h*n frågat om det, men att hon i kassan nekat.

Jag blir så jävla irriterad på folk som inte kan anstränga sig och göra det minsta lilla för någon annan. Vad fan spelar det för roll om det står några påsar med grejer här inne??? Varför skulle det vara så fruktansvärt jävla jobbigt att ha grejerna här några timmar? Jag begriper inte.

Har ni hört talas om karma eller?! Fy fan, säger jag bara.

 

Odugliga karlar

Har inom loppet av två dagar läst på två olika bloggar (som fått massor med instämmande kommentarer) om män/partners /pappor som inte hjälper till mycket, varken med skötseln av hemmet eller av barn och det är ett stående inslag på jobbet att det gnälls över värdelösa karlar. Och jag känner inte alls igen mig i det där. Antingen har majoriteten av dom runt omkring mig haft otur att gänga sig med odugliga latmaskar eller så har jag haft tur som gängat mig med BFF:en. 

Här hemma är det inte jag som diskar oftast kan jag ju säga. Det gör han. Tvättstugan har jag knappt satt min fot i sen Ian föddes. Småplock och städ gör vi nog lika mycket. Dennis kanske lite mer nu när han är hemma med Ian om dagarna. Dammsugningen delar vi på rätt bra också. Jag lagar den mesta maten  (vilket jag tycker är rätt tråkigt, hade varit kul om vi hade delat mer på det för det är skittråkigt att komma hem från jobbet och ställa sig vid spisen varje dag) och så är det väl typ alltid jag som städar badrummet och skurar den där förbannade toaletten. 

När det gäller Ian så var jag hemma med honom i 15 månader och Dennis kommer att vara hemma med honom i 8 månader. Dom första månaderna var Dennis hemma med oss 50% och när han kom hem vid lunch hade jag och Ian oftast inte ens gått upp. Bebis-Ian gillade låååånga sovmornar. Och det gör jag med. Det känns roligt att Dennis fick vara med mycket av bebistiden och även att han får tid med honom under dom här månaderna fram tills det är dags för förskola. Både för att dom får mycket tid ihop och för att Dennis inte blir en av dom paporna som kan säga att "vadå, du är ju bara hemma med barnet, det är ju inget jobb". För det vet ju alla som varit hemma att det är den största lögnen av dom alla. Att vara hemma med barn innebär att inte ha rast en enda gång på hela dagen. Ibland har man knappt tid att gå och kissa. 

Så nej, jag känner inte alls igen mig och kan inte relatera till det folk gnäller om. Men så hade jag väl också på känn att det var ett kap jag gjorde ❤ 

Morfardagis

Veckan började som den förra slutade för Ians del - med morfardagis. BFF:en har varit tvungen att jobba till hans stora sorg och Ians stora glädje. Ian älskar morfardagis. Han blir liksom gladare när han ser morfar än vad han blir när han ser oss. Det ska jag komma ihåg till jul när det är dags för kvartsamtalet med jultomten... 

Själv började min vecka med förkylning. Lagom roligt. Det rinner snor och nu har ögat börjat rinna. Ian var lite förkyld förra veckan och nu verkar den ha hoppat över till mig. Det tackar vi för. Det är så roligt att sitta på jobbet och snyta sig stup i kvarten. För jobba tänker jag göra. Den dagen dom höjer min lön kan jag börja vara hemma när jag är sjuk. Tills dess tänker jag som en tyst protest smitta ner mina kollegor en efter en så cheferna blir svettiga av att alla är hemma och är sjuka. Moahahaha.

Så här söt var man när mamma kom och hämtade på morfardagis 😍
Så här nöjd blev man när man skött sig exemplariskt på affären och belönades med jordgubbe 😊