Back to life

Jaha. Det hela artade sig som så att jag låg däckad i sängen hela jädra tisdagen. Snöt upp en hel toarulle gjorde jag också. Fy satan. Igår var det inte riktigt lika illa och idag var jag på jobbet igen. Fortfarande inte helt pigg, men eftersom jag inte låg däckad kunde jag ju lika gärna vara på jobbet. 

Så här roligt var det:
Luras kan man iaf. 

Nu ligger jag nedbäddad mellan mina fina pojkar och sniffar först på den ena och sen på den andra. 

Bara i morgon och sen helg. Tack o lov. Ska försöka gosa med dom så mycket jag kan, man missar ju så mycket gos när man måste jobba. 


Man cold in the house

Helvete vad förkyld jag blivit! Trodde jag skulle kunna genomlida veckan på jobbet, men nu rinner det som fan i ögat också, så är det inte bättre i morgonbitti får jag nog bli hemma. 

Hur man nu ska kunna vila i ett hem fullt med katter, barn och Dennisar? Ian ska iofs till dagis, men han är ju soft. Är ju den lilla som är mamma-igel. 

Jaja. Får se hur det hela artar sig. 

//Rinnöga

Jobbförmån

Förra veckan fick jag hem en hel lunta med papper från Reumatologen, det gick ju väldigt fort. Inför besöket skulle jag lämna typ tre liter blod (eller iaf fem rör). Det såg jag inte fram emot alls faktiskt. 

Var förbi kemlab i morse innan jobbet, men det var så lång kö så jag drog. Kom på den braiga idén att fråga Daniel på jobbet om han kunde ta mina prover, han är ju ändå SSK i botten. Det kunde han. Men han sa också att det var väldigt längesedan han gjorde det. 

Efter fikat satt jag där i stolen med bandet runt armen. Var så jävla panikig att jag fick världens svettningar i händerna. 
Nålen gick in och rören fylldes. 

- Det där gick ju skitbra! sa jag glatt efteråt. 
- Vilken tur, sa Daniel. Jag var så jävla nervös!! 

Det var ju kul att en med grav nålskräck och en übernervös sjuksköterska fixade det galant. Jag följde med mina rör med blod ända ut i blodskåpet, för att se att inget kom på villovägar. Vill helst inte ta om dom 😂