När man är ledsen i hjärtat

Jag är bekymrad över det här med Ian och förskolan. Jag har en längre tid noterat att Ian alltid är för sig själv när jag kommer och hämtar honom. Om han inte är för sig själv så är han i närheten av fröknarna. Jag har aldrig sett honom leka eller busa med någon av dom andra barnen. Det där har gått och gnagt i mig, han pratar inte särskilt mycket om någon av dom andra barnen heller. Jag vet ju att han tycker om att vara med och leka med andra barn, han tycker om att vara med Jack och han tycker att det är riktigt roligt med Lina och Floddes ungar. Så det känns inte så kul att han verkar vara ensam på förskolan.


I förrgår när jag hämtade Ian så var dom ute på gården och jag blev så himla glad när jag såg att han stod med några andra barn vid ett träd på gården. Första gången jag såg honom hänga med barnen där. Dom försökte hänga i en gren och Ian älskar ju att klättra och hänga i träd. Han såg så glad ut. Dom andra barnen lyckades inte med att hänga i grenen och Ian ropade ivrigt att "Ian kan! Ian kan!" och försökte komma fram till grenen. Då snäste ett av barnen till honom och sa att "Nej, det kan du inte!" och ställde sig för så att Ian inte ens fick prova. Och han såg så jävla ledsen ut och från att jag blev så glad som såg honom vara med barn på förskolan blev alldeles tung i hjärtat. 

Tog ett steg framåt så att Ian såg mig och då sken han upp som en sol och kastade sig i famnen på mig. Min lilla fina pojke. 

Vi gick hem och drack lite saft och sen gick vi ut på gården och sparkade fotboll. Ian skrattade och var glad och det tunga i hjärtat suddades bort.

På kvällen när vi frågade om han hade haft kul på förskolan så sa han att xxx hade slagit honom på kinden. Den där ungen som slåss med alla titt som tätt och som slog Ian med en pinne i ansiktet en gång. Då blev hjärtat tungt igen. 

Ian vill inte gå till förskolan på mornarna. Och det kan ju vara en fas där det är så. Men tänk om det verkligen är så att han inte trivs? Ibland önskar jag att man hade ekonomisk möjlighet att bara säga upp sig och vara mamma på heltid tills det var dags för förskoleklass. Som det var förr. Tror det var lättare för barnen då. Dom är så små och tvingas in i nå skit bara för att samhället tycker det ska vara så. 

Det är inte lätt att vara mamma ibland. 


Försöker fostra en framtida fotbollsspelare

Som sagt var det ju Mors dag igår, och vad är väl då bättre än att vara ute i det fina vädret i flera timmar och leka och sparka boll? 


Det finns ju inget som slår känslan när den lilla skiner som en sol och skrattar med hela hjärtat.


Mors dag

Men hur fint är det inte då? När ens största kärlek kommer med en bamsebukett och räcker över till en med ett leende. Pojken hade valt både blommor och present helt själv, och jag måste ju säga att han redan lärt sig vad hans mor tycker om. 


Tack min älskling. För både blommor och paket, men mest av allt för att du finns. Mammas finaste hjärta ❤