Postorderläkare

Läkaren jag fick träffa igår var så sjukt otrevlig så att jag hade lust att ta henne om nacken och knäa sönder näsbenet på henne.

Men det gjorde jag inte.

Det började med att hon bah: Jaha, du har varit sjuk typ varannan till vartredje vecka i två år? Så knackar hon lite på knäskålarna och sen bah: Jag hittar inget fel på dig. Du får gå till labbet och lämna blodprov.
Precis samma prov som jag lämnat förut som inte visar något, så vad fan ska jag lämna det igen för?! Ville jag skrika. Men det gjorde jag inte.

Sen när jag ändå var där så tog jag upp födelsemärket jag har, som min gamla läkare sa att jag skulle höra av mig för så dom kunde skicka remiss till hudkliniken så dom fick ta bort det. Min gamla läkare tyckte det var onödigt med hudcancer. Det tyckte inte den här läkaren.
Hon bah: Varför vill du ta bort den för? 
Jag: För att den senaste tiden har den växt mycket och jag eftersom att jag har den hudtypen jag har så vill jag inte att det ska börja växa  och bli en massa skit med den sen.
Hon: Aaaa, men vi ligger två läkare back här, så vi har inte tid med sånt här. Så länge som det inte är något med den så får du gå till en privatklinik och betala för att ta bort den, för då tycker jag att det är ett skönhetsingrepp.

Eee... konstigt att min gamla läkare innan hon slutade sa att jag skulle få remiss till hudkliniken om den började växa, eftersom att jag redan tagit bort fyra stycken, men att den här postorderläkaren tycker att det är bättre att man får cancer innan man tar bort det.

Nu har jag egentligen två åsikter till som jag skulle vilja skriva om den där....grejen till läkare, men då folk alltid ska vara så jävla känsliga så skiter jag i det.





Lite färg i tillvaron


På torsdag ska jag till läkaren, inte roligt. Med tanke på att jag typ svimmar när dom ska ta ett sånt där litet nålstick i fingret och vad det verkar som nu ska dom hugga upp ett stort hål i hela armen och fylla en hel kanna med blod så kommer jag väl typ dö eller nå. Jag tyckte ju verkligen att Robin skulle följa med och hålla handen, men näääääää han jobbar. Är man för gammal för att ta med sig sin mamma på sånna där saker? ;P

Men men, det är väl lika bra att man kommer dit, för nå är jag sådär risig igen. Varannan till var tredje vecka sedan våren 2008. Jag är ju helt säker på att jag har "den där obotliga sjukdomen" som jag brukar säga. Dock har jag inte kommit fram till vilken obotlig sjukdom det är än bara ;)

Hoppas jag känner mig lite piggare strax bara, jobbar ju inatt också, på torsdag natt och på lördag ska jag träffa en kompis jag inte har träffat på tre år! Så då vill jag vara pigg och gla :) Men det går nog bra :)


Måndagslunch

Mamma har precis åkt tillbaka till jobbet, det blev en långlunch :P Jag råkade ju liksom glömma köpa pasta när jag var ner och handlade, så mamma fick svänga förbi affären på väg hit, så det tog lite extra tid innan vi kunde äta :P


Jag trodde att det var mamma och jag som skulle luncha,
men det blev visst mamma och Issedor istället =/