Festivaldags

Festivalen har startat i stan och vi drog ner och lyssnade på Danny ikväll. Ian var lyrisk. Han var så glad över musiken och alla människor. Dansade runt i gräset och längs grusgången och flirtade och kastade slängpussar till folk han gick förbi. Gulle. 

På väg hemåt stannade vi och köpte en ballong, vi får väl se hur länge den överlever för den blev en riktig hit. Barn på festival ska få ballong, tycker jag. Jag längtar tills  vi kan dela sockervadd. Och bli sådär snuskigt sockerkladdiga runt hela munnen. 

Bussiga mamman

Ni vet när man sitter i sängen och busar med sitt lilla barn, jonglerar runt med ett plastägg och så liksom sticker den iväg lite och man ska rädda situationen och flyger ut med handen lite och då liksom sitter barnet i vägen så man råkar hugga barnet med nageln under ögat? Ni vet det? Det är ju liksom rätt lustigt när det blir så där klantigt, så man liksom börjar asgarva. Samtidigt som barnet börjar asgråta. Ni vet det? 
Det hände förstås mig igår. Ovanligt att man råkar ut för sådant. Timmarna innan hade jag också råkat fälla barnet i hallen så han ramlade och slog pannan i tröskeln. Fast då skrattade jag inte. För det var inte lika kul. 

Stackars lilla barn.
Huggen under ögat. Lillplutt. 

Midsommarafton

Vi hade planer på att fira midsommar på annat håll, men som vanligt bär alla vägar hem till Plåtis. Inte mig emot, jag hade turen att födas in o världens bästa familj och hade inte kunnat välja bättre föräldrar och syskon än dom jag har 😊 

Vi började i alla fall med att plågas ute på Anundshög. Lika värdelöst som förra året och med samma kärring som kraxade till dragspelet. Plus för i år var att det fanns två gamla traktorer på plats. Gissa vem som var lycklig? 🚜 

Efter plågan åkte vi hem och åt mat, fikade och spelade trädgårdsspel. Jag vann, så klart, så dagen kom ändå att bli en riktig höjdpunkt 😉