Lite svårt att föreställa sig hur livet ser ut om sex månader. Jag vet liksom inte ens vad jag har lust med nästa helg. Kan inte samhället bara anpassa sig lite efter oss mañana, mañana-personer? Jag passar inte alls i det här sablans rutnätet.

I helgen skulle jag ha jobbat extra, men det hade jag inte alls lust med, så jag får bita i det sura äpplet och jobba längre dagar i veckan istället. Igår när jag vaknade kände jag att jag hellre drar ut en tand utan bedövning än att jobba och lika kände jag idag 😆 

Ian skulle sova hos en kompis igår och efter att vi lämnat honom åkte vi hem till mamma och pappa. Där blev det både mat och fika, värsta glada överraskningen. 

Idag var det ju så himla fint väder, så vi passade på att ta en långpromenad nere vid Mälaren. Vid halv fyra hämtade jag Ian, som var så trött att han knappt kunde hålla ögonen öppna. "Madrassen var jätteoskön, jag kunde inte sova alls." Bra. Då kanske han håller sig här hemma. Det är så tomt utan honom.