Min Ian, som mitt hjärta värmar för då jag känner igen mig i så mycket och det gör ont när andra inte förstår hur han känner eller varför han gör som han gör. Min mer allvarsamma, inslutna unge, som släpper garden när han är i helt trygg miljö och då alldeles underbar. 

Och så min Ted, som inte alls är som jag. Han har känslor överallt, högt och lågt och bjuder på allt precis hela tiden. En riktig liten pajas. 

Igår inom loppet av några sekunder blev kontrasten extra tydlig.

Ian har NO-prov idag och vi satt i soffan med en så fin tankekarta han gjort. Han pluggade och ville att jag skulle förhöra honom. 

Mitt i allt ropar Ted från badet att jag måste komma på en gång. Jag reser mig och går in i badrummet. 

- Mamma, kolla vad coolt! säger han lyckligt och balanserar ett plastglas fyllt med vatten på huvudet.

Som sagt. En seriös och en pajas 😅