Lägenheten var jättefin. Med jättefin menar jag ytan och planlösningen och jäkligt högt i tak. Med en takhöjd på 4 något meter så får man kanske inte för sig att måla eller tapetsera om så himla ofta 😅

Det som var minus med lägenheten är att den låg högst upp i huset i stället för längst ner, inte hade tak på balkongen, hade ful utsikt och att den inte ligger i det område där jag bor (förvisso i ett område som jag skulle kunna tänka mig, men haga är alltid haga liksom, jag älskar haga). 

Stackars mäklare när han tog emot mig:

- Vad kul! Vad är det som får dig att vilja flytta?

- Det vill jag inte.

- Ah. Jag får börja i uppförsbacke alltså? 

🤣🤣🤣

Men vad. Jag vill ju inte flytta. Det är ju bara det att ungarna ibland får för sig att dom behöver ett rum till. Då kan väl dom flytta? tänker jag. Men så kommer jag på det här med att jag är förälder och dom är mina barn och hela den grejen. 

Men nu har jag i alla fall varit på en visning och nu vet jag ju hur den var och vet att den vill jag inte flytta till. Så nu är det gjort.