Ian har väldigt höga krav på sig själv. Så när han känner att han är dålig är det en katastrof. Han har också alltid haft väldigt lätt i skolan och har inte behövt anstränga sig så mycket för att lyckas och nu när det blivit lite svårare ämnen och så där så blev det nog en liten chock för honom.

När han skulle ha sitt första prov så försökte jag tala om för honom hur viktigt det är att man tar hem grejerna och pluggar. 

"Fröken säger att man inte behöver, för det är en läxfri skola". Att jag fullkomligt sket i vad hans jävla fröken sa, det sket han fullständigt i. Shit vad vi bråkade om det där. 

Hur som, första provet i livet gick ju inte super och han fick inte godkänt. Och det var väl ändå rätt bra, för då fick han se att mamma kanske hade rätt ändå (som vanligt). 

Efter det så pluggade vi på till omprovet och han kunde allt när han gick hemifrån, så jag hoppas att han klarade det. 

Till NO-provet gjorde han en jättefin tankekarta som han nötte och nötte och sen blev så stolt när han fick tillbaka provet att han inte kunde hålla sig tills jag kom hem, utan ringde videosamtal för att visa alla frågor och alla svar. Fick en liten mamma-tår i ögat. 

Nu har han tre prov till innan jullovet, i NO, SO och matte. NO och SO är ju ingen big deal att hjälpa till med, men inför matteprovet hade han en önskan "Kan du fråga Mikaela om hon kan komma och hjälpa mig?" Tack min lilla pojke för att du inser mina begränsningar. 

Vilken jädra tur att vi har en mattelärare här i huset. På torsdag har dom pluggdejt 😅