Det trodde man kanske inte när man typ ville slita av sig håret för att man precis slösat upp fyra års csn innan man kom på att man skulle hoppa av, eller när man hängde ihop med Lunken, HAHA! Men det är ju sådär det är. Man måste ju nå den absoluta botten innan man kan ta spjärn och med full kraft ta sig långt över ytan igen. 

Och sen bara liksom. Blev allt så bra. Utbildning och jobb ordnade sig. Man talade äntligen om för den där BFF:en att man älskade honom mest av allt i hela världen. Och så kom det två barn också. Världens finaste pojkar. 

Och sen så behövs det liksom inte så mycket mer. Jag är mer än nöjd med det jag har ❤