Tji fick vi...

Hela kvällen har jag väntat på att min envisa rödhåring skulle komma hem, men vi fick stå med lång näsa. 

Han följde med mig hem till pappa tidigare idag och när vi skulle hem satte han sig på tvären. Istället för att det skulle tjafsas skulle vi överlista honom och säga att han fick sova kvar (eftersom han det senaste året inte har velat sova borta) och sedan åka hem och vänta på att han ångrat sig. 

Nu känner jag mig rätt lurad. Det ringde aldrig någon liten med hemlängtan. Vad blåsta vi blev.