I morgon är det fyra år sedan vi blev ett par, och som det är nu känns framtiden lite oviss. 

Ian är ute på promenad med hunden tillsammans med mormor och morfar och det är alldeles tyst där jag sitter. Alldeles ensam. 

Trött är jag också. Hade velat ta en dusch och gå och sova, men det fungerar ju inte riktigt så. Först måste Ian somna och sen måste jag hem och hämta ombyte. Sen duscha och sen sova. 

I morgon är en ny dag. Går väl se vad som händer då. Det är väl och för sig det som är spännande med livet. Att man aldrig vet vad som händer från en dag till en annan. Det är som dom säger - Livet är fullt av överraskningar.