FY FAN vad jag inte vill börja jobba i morgon igen. Det känns som att jag är på väg till min egen avrättning. Fast det hade varit lindrigare, för då hade jag sluppit jobba. Jag vill ha mer semester. Meeeeeer.

Jag är inte redo att ge upp sovmornar och lediga dagar tillsammans med mina älsklingar. Jag typ önskar jag kunde bryta armen på något mystiskt vis under natten. Då blir det sjukskrivning i fyra veckor. Det hade ju varit så nice. 

Jaja. Får uthärda den sista tiden innan det är dags för föräldraledighet. Det är ju inte så lång tid kvar. Även om det känns som hundra år i skrivande stund.