Första påsken utan farmor. På måndag är det ett år sedan som det ringde i telefonen och jag fick skynda upp till sjukhuset och fick sitta i ett rum man inte vill sitta i och höra läkaren säga att farmor inte skulle överleva natten.  Den 1 april var det. Det var det sjukaste aprilskämt jag varit med om. Men det gjorde hon. Min starka fina farmor. Hon lovade då att hon skulle vara med och dansa på mitt bröllop. Det löftet kunde hon tyvärr inte hålla, för tre månader senare fanns hon inte mer.

Farmor, jag älskar dig så mycket, men jag är så arg på dig för att du inte höll din löfte.

Jag saknar dig så.