En nära döden-upplevelse

I veckan  har jag legat här hemma och svävat mellan liv och död. Det har nästan känts så i alla fall. 

I söndags kväll började det sticka lite i halsen. I måndags vaknade jag och mådde skit. Halsen var som taggtråd och jag var helt tjock i bihålorna. På kvällen fick jag feber. Så jag har legat i ett mörkt sovrum hela veckan. Försökte få lite omväxling med att sitta lite i soffan för det kändes som jag skulle få liggsår, men det har bara fungerat kortare stunder sen har jag varit så slut så jag måste krypa in i grottan igen. Har gått på Alvedon och Ipren hela tiden, men har trots detta legat på 38,2 i temp. Härligt

Natten till igår var värst. Jag frös och frös och stapplade upp för att hämta ett extratäcke. Låg under två täcken och med sockar och grejer, men frös och huttrade ändå. Samtidigt som jag svettades floder. När barnen skulle till skolan så hörde jag dom berätta för Dennis att "det är en stor blöt pöl under mamma" och "jag skulle klappa på mamma och hon är alldeles klibbig". Väldigt fräscht 😅 

Idag är jag feberfri och mår hyfsat. Är bara bihålorna som fortfarande gör ont och jag har inte så mycket ork. Men jag lever fortfarande i alla fall. Alltid något. Och hellre dödssjuk nu än när vi ska sitta på ett plan till Medelhavet. Då hade jag fan dött på riktigt, om vi hade varit tvungna att avboka 😐