Att ha en soon to be 5-åring i huset

Jesus Christ. Att Ian skulle gå in i någon slags monsterperiod nu under semestern hade jag inte räknat med, för då vette fan om jag hade tagit ut någon semester alls 😂 Dagarna pendlar mellan att han är svingullig, smart och med stora funderingar och tusen frågor till att det bråkas och gapas om minsta lilla. Den lilla tonåringen (som han verkar tro) pendlar också mellan att skrika att han hatar oss, till att vilja sitta i knä och gosa. Snabba svängar, jävligt svårt att hänga med 😂 

Trodde att det var något megafel på honom, men efter en massa diskussioner om monsterfemåringar i grupper på Facebook så verkar det som att han är ytterst normal. Skönt det då i alla fall, om man nu ska se positivt på det hela. 

Roligt det där hur olika det kan vara. På Ian har vi tydligt märkt av varje utvecklingsfas med buller och bång, på Ted har jag inte märkt av något alls. Nästan så man kan tro att han inte utvecklats ett endaste dugg sedan han föddes 😂 

För att minimera bråken här hemma om de mest banala saker, så skrev jag upp det Ian ska göra varje dag och så får han kryssa för det när det är gjort. Han tycker att det är roligt och tjafsar inte emot när man säger vad han ska göra. Ibland är man bra smart alltså. Sen så älskar jag ju min lamineringsmaskin också och såg en chans till att få använda den 😁

Kryssar med whiteboard-penna och så torkar den av så man kan börja kryssa om igen nästa dag.