Slut som artist

I höstas blev det en förändring på jobbet arbetsmässigt och sedan slutet av november har jag haft så sjukt ont i nacken. Det började med nacken i alla fall, för att sprida sig ner över axlarna och sen några tillbaka ut i armar och händer. Jag har haft problem med mina leder i perioder, under vår och sommar är det bättre, men den smärtan jag haft nu har varit olidlig. Efter en halv dag på jobbet har jag velat hugga av mig huvudet för att slippa det onda och efter en hel dag har jag nästan grinat när jag ska hem. 

Senaste veckorna har varit katastrofala, det är en kamp bara att kunna klä på sig på morgonen. I morse gick det inte. Trots värktabletter och liniment kunde jag inte få på mig kläder så jag kunde åka iväg, så till slut gav jag upp och sjukanmälde mig. Det ska ganska mycket till innan jag känner att jag måste vara hemma från jobbet, så bara det i sig var jobbigt. 

Det är också en inre stress att vara hemma sjuk fast man inte känner sig en dugg sjuk. Har man 39 graders feber så är man ju så mos att man inte är med i skallen ens, men när man är med i skallen blir man ju bara stressad av att vara "sjuk". 

För att inte börja klättra på väggarna så tänkte jag göra en omgång i vardagsrummet. Eftersom jag inte är så rörlig och har ont så tog det precis hela dagen med typ en miljon pauser, men nu är det klart. Dammat, torkat, dammsugit och duschat dom få plantor som överlevde tripsangreppet. 

Nu sitter jag här i fåtöljen helt matt.
Ett plus i det hela var att jag öppnade upp balkong och fönster och hade musik på hög volym medan solen strålade in. Precis som förr.