Livets första match

I lördags drog vi till farmorn för att hänga lite där, käka plockmat och sova kvar, då vi på söndagen skulle på fotbollen Ian längtat efter. 

Det är något speciellt med Hagalund, jag älskar det. Det är så mysigt och trivsamt och det känns lika härligt i själen som 2013 när jag hängde där med min BFF, innan han rätt och slätt blev Dennis 🤣 

Jag hade sagt att vi skulle börja bege oss vid klockan 13 och Ian var helt nipprig hela förmiddagen. Vid 12:50 var ropade han från balkongen "HÖR NI?! KOM!!! JAG HÖR DOM!!! NU DRAR JAG!!!". Med dom menade han alla supportrar som börjat värma upp med att sjunga ramsor över hela Solna. 

Vi begav oss iväg och Ian var helt fascinerad av alla människor som alla var på väg mot samma mål. På aik-shoppen var det fullsmockat och kön var obeskrivligt lång. Farmorn hade gett peng till halsduk och så köpte vi en flagga, lagom nöjd kille. 

Jag är så glad att vi gick på den där matchen. Det var stort att få se Ian så fascinerad av alla intryck. Det är en match som jag tror att ingen av oss någonsin aldrig kommer att glömma ❤ 




#1 - - Mamsen:

Ja, vilket minne, så stort för honom. Lilla stora plutten!