Jahapp. Ja. Jag har märkt att det är mycket barn kan göra om en förälder är med, men oftast har ingen förälder tid 😅 

Själv är jag lite tvärtom. Hur mycket jag än känner att jag inte har tid eller ork säger jag oftast ja när det är något som involverar Ian och hans kompisar. Jag sitter hellre här hemma svintrött med hemmet fullt av barn, än att säga nej och så är barnen någon annanstans där jag inte alls har koll på vad dom gör. 

Jag tycker också att det är roligt att få vara med i barnens liv och vill att dom ska känna att deras vänner alltid är välkomna (okej, ibland går det ju inte, men det är ytterst sällan). Jag vill också att dom med tiden ska känna sig så pass bekväma att dom känner att oavsett vad som hänt eller om man kanske gjort något som man vet att man kanske inte ska göra så kan man komma hit och för att få det förtroendet måste man ju börja någonstans. 

Idag har jag i alla fall genomlidit en mindre evighet i ett shoppingcenter, då Ian och hans kompis skulle shoppa. Jag skulle inte shoppa något alls, förutom om jag kanske hittade en svart stickad tröja på rea. 

Det gjorde jag inte. Istället hittade jag en så fin grön stickad klänning som min roomie på jobbet skulle vara så fin i. Skickade en bild för att tipsa henne om den och sen gick allt fel eftersom hon tyckte att jag också skulle passa i den och det visste jag ju för vi passar i grönt både hon och jag och vips hade jag köpt en grön stickad klänning istället för ett svart tröja 😅 

Sen fick jag nog av alla timmar på shoppingcentret och typ hotade Ian med att lämna dom där om dom inte blev klara någon gång och sen fick vi kompisen till middagsgäst som sen övergick till nattgäst. 

I morgon blir det pulka. Man måste ju passa på nu när det är snö. Plus att det är typ 500% bättre än shoppingcenter 😆