Inte så jobbigt, gjort på en kvart, tänkte jag och drog iväg och köpte färg. 

Ah. En lång jävla kvart då med tanke på att halva väggen följde med när jag flyttade en möbel, så jag var tvungen att spackla och invänta ännu mer torktider och sandpappra och skit. Fy fan. Trodde jag skulle bryta ihop. 

Mellan varven smygrensade jag en massa skräp (i mina ögon, ovärderliga skatter i Teds ögon). Eller massa och massa. En del i alla fall. Hade velat dra fram tre sopsäckar och hivat mer, men då hade jag aldrig blivit förlåten, där av smygrensningen. 

En gång i tiden hade jag en väldigt bra stege, älskade den. Det var bara det att pappa var här en gång när den stod framme och då var det helt plötsligt hans stege och han skulle ta med den hem. Men vaddå. Efter att ha varit här i fem år, om inte mer, så borde det väl ändå klassas som min stege? 

Aja, det var en liten parentes. Nu har jag i alla fall ingen bra stege, så jag har fått kliva upp och ner på en vanlig stol i en och en halv dag. 

I morse när jag skulle kliva ur sängen trodde jag att jag skulle dö. Helvete vad ont i benen. 

Fick ta hissen en våning upp till jobbet, för jag kunde verkligen inte lyfta benen för att ta ett endaste trappsteg. 

Men nu är det klart i alla fall. Trots alla hinder på vägen; famlande runt i mörker då jag råkade måla i eluttaget så det blev blött (det var dåligt ljus, bygglampan fungerade inte så jag såg inte hur nära uttaget jag var), spackling när en halv vägg lossnade, upp och ner för en stol halvdöd och en liten olycka med gardinstången som slutade med blodskada på fingret. 

Om dom inte ser att det är ommålat när dom kommer hem i morgon så adopterar jag bort dom! 🤣

Prime-samlingen verkar vara standard i pojkrum nuförtiden. Längtar tills dom vill göra sig av med den.... Undrar om dom kommer bli sura för jag rensat bort alla dubbletter 😆