Jag minns faktiskt inte om jag skrivit något här om att jag i slutet av år 2022 gjorde en anmälan till skolinspektionen? Det gjorde jag i alla fall. Efter ett par veckor hörde dom av sig och ville ha en komplettering (det var ganska kortfattat man kunde fylla i via webben) så då skickade jag en sån. En tjock hög blev det då jag bifogade mailkonversationer med skolan sedan Ians skolstart, journalanteckningar, kopia på polisanmälan och så vidare.

 

Sen tog det lång tid. Väldigt lång tid. Så länge som till september år 2023 innan det landade en tjock bibba i ett kuvert på hallgolvet. Det var materialet som Barn- och elevombudet samlat in. Vad jag beskrivit och skolans respons på detta och sedan hade skolinspektionen krävt ytterligare svar från skolan i två omgångar. När allt detta var klart hamnade då allt detta i ett kuvert hos mig. Nu skulle jag få läsa igenom allt och sedan inkomma med synpunkter på det skolan skrivit. 

 

Och synpunkter det hade jag. Typ skitmånga. Eftersom skolan i många fall kom med rena lögner. Sedan la dom in ett stycke om att skolan har noterat att mitt barn har "vissa svårigheter med det sociala samspelet". Jag förstod verkligen inte vad dom menade. Skolan har även "försökt etablera en god kontakt med föräldrarna". När jag läste dom raderna hade jag faktiskt lust att gå ner till skolan och kasta tegelsten genom rutorna på skolledningens bilar. Som tur är har jag ju utvecklat lite impulskontroll genom åren.

 

Efter att jag fått kommentera utredningsmaterialet dröjde det inte länge förrän skolan skickade ut information till samtliga vårdnadshavare om att Skolinspektionen skulle komma ut för att göra en tillsyn på skolan. HA! Tänkte jag. Men inget är så enkelt va? Innan skolinspektionen skulle komma ut ändrades hela skolans arbetssätt. Man skickade ut ordningsregler och trivselregler som skulle gälla på skolan. Man ändrade arbetssätt. Man delade upp fritids i mindre grupper, så att det blev mer strukturerat och personalen hade lättare att hålla koll. Ja, man gjorde väl helt enkelt lite som så som jag vid upprepade tillfällen sagt att man kanske borde göra. Inte för att jag nu tänker vara sån då.

 

Efter informationen om tillsyn kommit så märke jag en förändring i bemötandet av mig. Den personal jag har haft mest kontakt med och som vilka varit väldigt kritiska till skolledningen och deras obefintliga stöttning av personalen (som också velat ha förändringar i skolan) var märkbart obekväma när jag kom för att hämta barnen. Knappt ett hej har jag fått. Den ena av dom fick ju även en liten "uppgraderad" tjänst. (Här tänker jag muta, men hej... jag sa det inte högt.)

 

Igår kom ett nytt kuvert hem till mig. "Personal kan inte minnas den händelsen" osv. Här blir jag nästan orolig för personalen. Den ena händelsen gäller grejer som inträffade innan höstlovet och personalen blev fly förbannad över vad som skett, men mindre än åtta veckor senare så minns man alltså inte detta. Borde personen göra en minnesutredning? Eller var det kanske helt enkelt så att den nya tjänsten hjälpte till att glömma bort lite?

 

Skitsamma. Mitt mål med hela den här grejen var att det skulle bli en bättre skolmiljö för både mitt barn och alla andra barn på skolan. Och det har det blivit tack vare tillsynen. Det är som att komma till en helt annan skola nu och jag hoppas att det håller i sig. Jag känner att jag har vunnit den här striden. 

 

I papprena från skolan kan jag också läsa om hur dom uppfattar min Ian. Dom skriver att han är smart, snabblärd och har lätt för sig. Han har väldigt goda resultat i matte och svenska. Han tycker själv inte om bild eller slöjd, så där är han inte engagerad. Dom skriver att han är duktig på att ta eget ansvar och att han utför skolarbetet väl. Han tycker bäst om att jobba på egen hand. 

Vad gäller det där med "svårigheter med det sociala samspelet" så förstår jag nu vad skolan menar. 

I dessa papper skriver man att mitt barn har svårigheter med det sociala samspelet för vid grupparbeten blir han väldigt irriterad om någon inte förstår eller gör fel och han kan då bli otrevlig med den eleven. Och det är självklart inte okej. Dock är JAG precis likadan. Men till skillnad från Ian så har jag lärt mig att jag faktiskt inte kan säga till xxxx på mitt jobb att hen är en riktig jävla korkskalle. Så med lite tur lär han sig väl också det. 

 

När jag läste upp ur pappret för min kollega sa hon:

- Så där är jag med. Var stolt över att han intelligentare än dom andra! 

 

Nu vet jag inte riktigt om han är det. Han är väl som vilken unge som helst.

Men stolt över honom. Det är jag.