Teddan var väldigt ledsen då skolans årliga julpyssel med föräldrarna blev inställt. Han hade sett så mycket fram emot det och tårar rullade när han berättade att föräldrarna inte får komma.

För att göra min julälskande lilla ängel på bättre humör tänkte jag att vi kunde ta upp granen och klä den igår.

 

Granen monterades och jag stoppade i kontakten. Fina små lampor sken upp och lyste så fint. I typ två minuter. Sen blev lamporna så svaga att det knappt gick att se dom. Vad i helvete nu då?! tänkte jag och fick hjärnblödning. Ruckade i sladdar och grejer med oönskat resultat.

 

Här kände jag då att vi kunde skita i hela jävla julen för att ha en gran som inte lyser så där stämningsfullt vackert är ju helt meningslöst. Ännu mer irriterad blev jag när Dennis hade en brainiacutläggning om vad som kunde vara fel, för även om jag var för stressad för att snabbt kunna komma på vad som felades så visste jag så mycket som att hans idé var helt totalt ologiskt och det borde vem som helst kunna förstå.

 

Mitt allt det här så ringde jag banken om bad om kontoutdrag från tre år tillbaka för om det så var det sista jag gjorde så skulle jag göra ett garantinärende av min icke-lysande gran som enligt min överdriva uträckning har lyst inte ens i 2160 timmar och man utlovar 50 000 lystimmar.

 

Klädde granen med barnen. Teddan var nöjd. Han älskar julen och för en stund glömde han det där med det inställda julpysslet. Satte mig i soffan och tittade på en gran utan ljus. Tog ett andetag. Startade om. Ah, nu vet jag ju så klart vad som är fel. Snodde transformatorn till ljusslingan på balkongen och tada! Granen lös.

 

Så nu står granen ljus och grann i stugan, men balkongen är jävligt grinchig just nu. Det problemet får jag lösa i helgen.