Inte en vanlig onsdag för alla
För mig var det en vanlig onsdag. Kaos på jobbet. Hämtning på fritids och föris. Irriterad över att trots alla prat med Ian där han lovar att han ska ha reda på sina grejer får man springa runt och leta efter en tröja innan man kan åka hem.
- Är den vid planen?
-Nej.
- Har du tittat där?
- Nej.
- Gå och titta.
Tvingar med ungen dit och där ligger den. In i bilen. Irriterad över att ha sprungit runt och letat istället för att komma iväg till affären.
Handla. Hem och laga mat. Äta.
- Varför äter du inte? Är du inte hungrig?
- Jag vet inte.
- Vet du inte om du är hungrig eller inte?
- Jo. Lite kanske.
Iväg och klättra upp på taket. Inspektera om någon plåt måste målas om. Tillbaka hem.
- Lina, du måste prata med Ian. Det har hänt en sak idag som är riktigt jävla allvarlig.
Pratar med Ian. Hjärtat brister. Inte konstigt att tröjan blev kvar på planen och att han inte ville gå dit och hämta. Inte konstigt att det var svårt att äta. Mamman är så jävla dum.
Stressad och missar signaler på att något är fel.
Nattar barn. Lilla somnar på två sekunder. Stora ligger alldeles tyst, alldeles stilla.
Känner att han är vaken. Spänd.
Det går en stund. Fortfarande tyst, stilla och spänd.
- Ian. Sover du?
Fortfarande tyst.
- Ian. Sover du?
Fortfarande tyst, men en fot sträcker ut sig och puttar försiktigt mot mitt ben.
- Ian, du behöver inte gå till skolan resten av veckan. Du och Ted får vara hos morfar.
- Bra.
- Är det okej?
- Ja. Jag vill inte till skolan.
- Du behöver inte gå dit nu, okej?
- Mmm.
Det blir tyst och alldeles stilla igen. Efter två minuter är den lilla kroppen inte spänd längre, utan alldeles avslappnad. Han har somnat.
En alldeles vanlig onsdag för mig. Kaos på jobbet. Stress efter jobbet.
För andra var det inte alls en alldeles vanlig onsdag. För andra var det en onsdag där det hände något som inte ska hända. En onsdag där det hände något jobbigt, som man först inte vill berätta.
Två små sover. I mitten ligger en stor.
Den stora sover inte. Och kommer förmodligen inte sova alls.
