Men barnen har tjatat och jag har väl tänkt att det hör väl i alla fall barndomen till att då ha tältat någon gång. 

Trodde verkligen att det skulle bli en rejäl hjärnblödningsupplevelse, men vad fel jag hade. Veckan borta var helt otroligt bra, vilken frihet att bara ha ett litet tält bak i bilen. Ja och resten av packningen förstås. Hur smidigt som helst. Jag trodde också det skulle vara svindrygt att köra alla mil själv, men det var inga problem alls det heller. Fick bara lite mer ont i mina redan onda händer, men det var överkomligt. Så pass att jag sa till Dennis att jag kanske skulle sadla om och bli lastbilschaffis och köra långkörningar 😅

Vi har sett otroligt vacker natur, haft perfekt väder. Badat i Bottenhavet, Dalälven, Ångermanälven och i en fantastiskt fin sjö. 

Vi har träffat Conny, som Dennis bodde hos i jourhem. Han var fantastiskt han med. Barnen fick en riktig fiskedag, där dom fick napp efter napp. Vilken lycka som sken i deras ögon. 

Det var inte bara praktiskt och frihet med tält, det var otroligt mysigt också. Nu hade vi med oss ett litet tält som vi lånat, men vi är sugna på att köpa oss ett större tält (har spanat runt på campingarna vi varit) och lite andra grejer och göra en repris nästa år, fast då nedåt i landet. 

Tältsemester. Vilken grej alltså 😁

Jag är även otroligt imponerad av att mina barn har suttit i bilen i 154 mil utan att en enda gång säga det klassiska "Är vi framme snart?" Det trodde jag verkligen inte heller.