Dagen jag knappt överlevde...

Dagen efter midsommarfirande och barnen var tammetusan hopplösa. Bara gnäll, tjafs och uppkäftighet. 

Vi tog oss ner till vattnet för att strosa lite och käka glass. Tänkte att barnen skulle bli på bättre humör. FEL. Istället blev alla på uselt humör. Griniga ungar kan ju lätt ha den effekten på folk...

Istället för att åka till andra sidan stan för att köpa lördagsgodis så åkte vi hem och jag förbjöd dom att vara i närheten av varandra. 
Tyst blev det. Väldigt tyst. Vad gör dom?! Såhär tyst är det aldrig! 

Det är konstigt det där. Dom kan vara hur osams som helst och halvt ha ihjäl varandra, men dom somnar alltid typ i en hög.... 

Efter dom sovit en sväng väckte jag dom och frågade om dom möjligtvis ville åka och köpa lite godis ändå. Det ville dom. Men först ett stopp hos morbror och hjälpa till lite med en soffa och så följde vi med morbrorn, och mormorn som dök upp, till pizzerian för lite käk. Sen äntligen till andra sidan stan för godis. 

Rätt lång dag för midsommardagströtta pojkar 😊