När en sten släpper


Pju. Okej. JÄTTEtidigt utskick av inbjudan, jag vet. Det är liksom över fyra veckor kvar till osa-datum, men jag ville vara tidigt ute ifall någon förälder får för sig att beställa någon dräkt eller liknande. Och för att kunna planera, inte helt lätt att få ihop alla aktiviteter och grejs som barnen har. 

Har ju varit orolig över att ingen kanske ska komma på Ians kalas, rykten kan ju spridas lätt, men har redan tre stycken som glatt tackat ja till inbjudan 😁 Så nu kan jag andas ut lite. 

Har alltid i bakhuvudet att Dennis berättat om när hans fostersyster fyllde år och hon var kalasklädd och bordet dukat och ingen kom. Absolut ingen. Och så såg dom hur ungar som var bjudna cyklade förbi på gatan. 
Det är nog bland det mest hjärtskärande jag hört. Hur kan man vara så elak? Här har jag som regel att man tackar ja till alla kalasinbjudningar, då jag aldrig skulle kunna ha på mitt samvete att det sitter ett barn med kalaskläder och inte en enda dyker upp.