Ians pappa har någon fäbless för energidryck, nån som heter Monster. Ian tycker att dessa burkar är fina och har en samling med olika tomma burkar han fått. I veckan såg han på Ica en fin burk han inte har, som han snällt frågade om han kunde få. Efter en dag med strul, läkarbesök och röntgen köptes burken till honom som plåster på såren. 

Igår frågade Ian om han fick hälla ut innehållet så han kunde ställa burken på sin hylla, där han har resten av samlingen. Hälla ut gör man inte, sa jag. Barnen gick och la sig. Burken stod på diskbänken och såg ensam ut.

Jaha. Jag får väl offra mig då, för att göra pojken glad, tänkte jag och drack upp den där skiten. 

Det skulle jag ju kanske inte ha gjort. Men jag hann städa badrum, fixa disk, sortera en jävla massa tvätt, titta på tv, ta fram kläder inför idag och laga en liten måltid till dagens lunchlåda innan jag tänkte att nu kan jag fan inte hålla på längre och gick klarvaken och la mig i sängen för att kolla lite serier klockan 01:39. 

När klockan ringde 05:30 i morse var jag inte helt pigg om jag säger så. 

Monster alltså. Livsfarligt.