Tillslut somnade ungen i alla fall, raklång över mig. Vilket gav mig ungefär 0% chans till sömn. Efter något som kändes som 300 år så ringde klockan och det var dags att väcka och göra i ordning Ian för skolan. Själv orkade jag inte ens byta om från pyjamasen, men tänkte att det är ju rätt coolt att ha en mamma som lämnar en i skolan iklädd skitsnygga rutiga pyjamasbyxor.

Sen har dagen varit lugn. Inte gjort många knop om man säger så. Längtar mer än vanligt till läggdags kan man ju säga. 

Till middag gjorde jag en förenklad snik-variant av Shepherd's pie, med bara köttfärs jag stekte ihop med tomatpuré och kryddor och toppade med potatismos. Ja, eller pulvermos i mitt fall, jag avskyr riktigt potatismos. Äter bara i absoluta nödfall. Serverades tillsammans med vitlöksmarinerade ärtor. Det var gott och resulterade i paltkoma. 

Nu räknar jag minuterna till natti natti.