Sista timmarna borta och äntligen hemma

På torsdagskvällen haltade jag iväg med pojkarna till en närliggande lekplats, tänkte dom kunde få busa av sig lite innan det var dags att varva ner för soffmys och läggdags. 

Vi såg två råttor på en grässlänt som satt och åt på något och dom var så gulliga tyckte vi alla tre. När vi skulle tillbaka hem så var dom inte kvar, så då blev vi lite besvikna. 

Lekparken var kul i alla fall. "Bara en liiiiten stund till mamma", sa dom nog fem gånger innan det verkligen blev dags att gå tillbaka. 



Så blev det med den sista kvällen borta. Igår när jag kom hem var jag så lycklig att jag kunde gråta en skvätt. Tillbaka till min ica, min soffa, min dusch och min säng. Och min katt. 

Vi blev hämtade på stationen av mamma och fick skjuts hem till pappa där vi hade bilen. Pojkarna blev överlyckliga över att se både mormor och morfar igen. Så lyckliga att dom ville sova kvar. Men så ångrade morsgrisen Ted sig och ville följa med hem ändå 😂 

Inte så konstigt kanske, då vi sovit såhär i snart fyra år: 

- Hur länge ska du sova med mamma?
- Till jag är sjuttioarton år. 

Låter bra det ❤