Fröknarna har haft enskilda samtal med barnen innan samtalet med föräldrarna och nu pratade vi om vad Ian berättat för dom och sedan hur dom uppfattar honom och hur det går för honom i skolan.

Mycket av det dom sas var inga nyheter, då Ian pratar väldigt mycket hemma och vad som händer i skolan och vad dom gör och sånt där, men roligt att få höra vad fröknarna tycker, tänker och märker såklart.

Min lilla kille stortrivs iaf i skolan! Han älskar alla lektioner, men matte är favoriten och han är tydligen väldigt duktig på det (tack till pappa Dennis för att Ian ärvt hans räknehuvud, jag är matte har aldrig gått bra ihop 😂) Han har hittat kompisar han trivs bra med och helst vill vara med, och har själv berättat för fröknarna vilka han helst inte vill vara med för att det blir jobbigt då. 

Efter första delen av samtalet där Ian var med, så var det en stund då bara jag och fröknarna pratade med varandra. Och jag blir så glad. När jag känner att dom ser min son. Dom har lärt känna honom och lägger märke till samma saker som jag märker hemma. Och det gör mig trygg. Att veta att dom verkligen ser honom. Och att vi uppfattar honom på samma sätt. Och när dom sa att han ligger över snittet på "vad man ska kunna" i den här åldern, så blev jag ju såklart mäkta stolt och växte så mycket att jag nästan slog huvudet i taket. 

Åh Ian. Jag vet att du bara är sex år gammal. Men du är briljant och jag hoppas du tar till vara på det. Dina föräldrar är smarta på olika sätt och det känns som du fått ditt från oss båda och det gör att du kan komma hur långt som helst. 

Jag är så stolt över dig ❤