Lilla Pärlan är svinbra. Förutom en sak. Hon är typ träningsnarkoman. Igår fick hon mig till att följa med och simma INNAN jobbet. Jag klev alltså upp 05:45 och var mer död än levande och hade sån lust att lägga mig igen. 

När jag väl kommit ut till bilen och slog på radion piggnade jag dock till lite. 

Simmade en kilometer, det är typ så mycket jag orkar med med min axel. Varje armtag skaver. Sen hade jag ont resten av dagen, men när jag vaknade i morse så hade det gått över. 

Var rätt fint att få börja morgonen med vatten och morgonsol som sken in över bassängen.