Blomsjukhuset
För någon dag sedan när jag skulle pyssla med min novemberkaktus (jag skiter i att det var Dennis som fick den. Jag har vårdat den jävla plantan som om det vore mitt tredje barn, så den är fan min nu), så blev jag nästan tårögd när jag såg att ena "armen" börjat bli skapligt fyllig och fin, detta måste ju ändå bero på att den rotat sig? En annan arm ser ut att vara på gång åt samma håll. Får hålla tummarna för dom andra också. För dom andra patienterna är läget oförändrat.
Men vi har några bebisar i kuvös också.
Här hoppas vi på att en bit jag tog från min jättefina gullranka ska utvecklas och få fötter.
När jag fyllde år förra året fick jag en efterlängtad monstera obliqua av Dennis. Det fanskapet har hatat mig hela tiden (växten alltså), så nu tog jag en bit av den i hopp om att bebisen ska anknyta till mig från början och bli välmående av min moderliga kärlek.
Så det var veckans första fortsättning på den spännande följetongen Blomsjukhuset.
Haha!! Älskart