Det börjar med att det är måndag och att jag måste gå upp okristligt tidigt. Bara det gör ju att man får huvudvärk. 

Efter att ha klätt mig och Ian och lämnat honom på föris åker jag till jobbet. Skyndar in med andan i halsen för att komma i skaplig tid. Tar av mig skorna och tömmer dom på typ två ton grus som jag fick när jag skynda mig över parkeringen. 

När jag knutit på mig skorna igen så kommer jag på att jag glömt lägga in parkeringskortet i bilen. Skynda ut till bilen och lämna kortet och sen tillbaka igen. Med två ton nytt grus i skorna så klart. 

Smsar om tid jag ska lämna bilen till firman så dom kan laga den. Får svar om att han bara tänker fixa ena felet. Det brinner fan till i hjärnan då. Blir svinstressad då jag sitter och skriver för en läkare som pratar så illa att man knappt fattar vad han menar, samtidigt som röntgen ringer och vill ha hjälp med att makulera nån remiss på en patient som blivit fel. Efter fjortonhundraelva år lyckas jag hitta remissen och kan makulera den. 

Samtidigt som allt krångel försöker jag googla på konsumentverket och svara bilfirman att dom måste åtgärda felet. Han blir sne och skriver att jag får fixa det själv. Då tror jag att jag ska få hjärnblödning på allvar. 

Samtidigt som allt är så är det skapligt jobbigt att vi sitter i samma rum allihopa, det finns liksom inte utrymme för privatsamtal för då blir dom andra störda, och jag hinner liksom inte springa ut och ringa runt heller för hela skrivbordet svämmar över. 

Som snällt var kunde mamma hjälpa mig med samtal till både konsumentverket och firman, så ikväll ska jag åka och lämna in bilen och så hoppas jag att det ordnar sig. Helst innan jag får hjärnblödning på riktigt.