Ett sjudjävla humör, tjurskallig och envis som synden. Vilka krig det blir när han upptäcker att hans mamma också har humör, tjurskallighet och är envis som synden hon med. 

Jag kan ha överseende med mycket, men inte när han beter sig riktigt illa. Då ger jag mig inte. Jag avskyr nämligen föräldrar som mesar när barnen beter sig som idioter, rent ut sagt. 

Dom sista veckorna, särskilt denna som nyss passerat, har varit riktigt kämpiga. Har velat läggs ut barnet på blocket några gånger. Fast inte under till salu, utan mer typ "Du får 10 000 om du hämtar min odrägliga unge". 

Men så när lillebarnet kommer och ger en puss på munnen och säger "Mamma, jag älskar dig" och sedan går till Dennis och säger "Pappa, jag älskar dig också", då smälter man ju. Och dom där trotsiga stunderna gör ingenting, för det finns ingen som är finare än just mitt lilla trotsiga barn. 

Men det ska ändå bli rätt skönt när dom här månaderna är över. Så man kan pusta ut lite innan nästa trotsperiod 😂