Hos läkaren blev det typ fiasko. Han skrämde Ian så att han blev svinledsen och sen blev det ett blodprov ovanpå det, så det besöket var inte så populärt 😂 Medicinen vi fick utskriven gav vi bara en dos av, sen kände både jag och Dennis att nej, det här gör vi inge mer. Förstår mig inte på föräldrar som trycker i sina barn mediciner till höger och vänster utan att bry sig om vad det är för skit. Vi hade dumt nog inte läst FASS innan vi gav honom första dosen. Vi läste efteråt och kände att "nä, i helvete heller". 

Det som var skönt med det hela var att jag kände att vår melodi som är att inte ringa läkaren i tid och otid är det bästa för oss. En del verkar ju slänga sig på luren så fort barnet nyser... 

Igår var i alla fall första dagen som Ian verkligen åt något och han verkade pigg. Trodde han skulle kunna gå till föris i morgon, men tji fick vi. Idag är hela livet jobbigt och Ian är låg och nedstämd och vill bara sova, så han blir hemma i morgon med. 

Hoppas det vänder snart. Önskar man hade kunnat byta med honom, men det enda vi kan göra nu är ju att pyssla om honom så mycket vi bara kan.