Det är så roligt med Ian nu, han bara pratar hela tiden. Och man kan föra ett samtal med honom. Och han berättar en massa saker som händer. Dom sa igår på förskolan också att han är duktig på att prata. Det var väldigt viktigt att berätta att hans nya gråa tröja hade han fått av mormor och morfar.

I morse berättade han för mig om paketet han hade fått. - Ian paket mommo moffa! Blå paket. Grå tröja. Grön bil. Bok Bamse, sa han och sken som en sol.

I helgen berättade han att totton (motorcykeln) han lekte med i Ungern var lila. Det var liksom i somras, så han är bra minne den lilla rackaren också. Och nu känner jag pressen. På ett bra sätt. Jag själv har jättemånga minnen som är från när jag själv var i den åldern Ian är i. Både roliga och tråkiga minnen. Och nu måste vi se till att Ian får så många bra och roliga minnen som möjligt, för det verkar som att han kommer bli en sån där elefant som aldrig glömmer :)