Igår var det ett stort ögonblick i Dennis och mitt liv. Det var dags för det första föräldramötet. Ian fick sova hos mormor och morfar för att vi båda ville vara med om denna stora händelse.

Dom hade så fint ordnad med en fin presentation som visade bilder från barnens dagar på förskolan och gråtmild som man blivit så blev jag lite fuktig i ögat när bilder på min fina lilla son när han satt och målade, lekte med dom andra barnen och pysslade med annat swischade förbi. Och så fick jag dåligt samvete för att jag tycket att han var dryg när jag var hemma och vabbade igår. Vaddå dryg? Han är ju bara fin och perfekt hela tiden och är det någon som är dryg så är det ju ändå jag som en tänker tanken att han är dryg.

Jag är i alla fall nöjd med föräldramötet och jag är så glad att vi valde den förskolan. Och jag är så tacksam över fröken Mia. Vilken kanontjej. Jag vill typ att hon ska flytta hem till oss, så att vi alla kan mysa hela dagarna.

Efter mötet åkte vi till affären en snabbis, sen åkte vi hem till en mörk, kall och tom lägenhet. Saknade min lilla bebis enormt mycket. Längtar till i eftermiddag när jag ska åka och hämta honom. Ikväll får han vara hur dryg han än vill vara och jag kommer inte tycka att han är det. Mammas älskling.