Ni vet när man sitter i sängen och busar med sitt lilla barn, jonglerar runt med ett plastägg och så liksom sticker den iväg lite och man ska rädda situationen och flyger ut med handen lite och då liksom sitter barnet i vägen så man råkar hugga barnet med nageln under ögat? Ni vet det? Det är ju liksom rätt lustigt när det blir så där klantigt, så man liksom börjar asgarva. Samtidigt som barnet börjar asgråta. Ni vet det? Det hände förstås mig igår. Ovanligt att man råkar ut för sådant. Timmarna innan hade jag också råkat fälla barnet i hallen så han ramlade och slog pannan i tröskeln. Fast då skrattade jag inte. För det var inte lika kul.
Stackars lilla barn.
Huggen under ögat. Lillplutt.
Man ska inte skratta men alltså, haha!! 😂 Paraplystället all over again