Jag är ju rätt duktig på att tycka att min lilla pojke är det största miraklet som skett och ett av jordens underverk (detta är ju såklart också med glimten i ögat, han är ju mest som alla ungar i stort), så ikväll har det låtit på det här viset här hemma:

Jag till Dennis: Hörde du att prästen sa att Ian var det finaste lilla barn han någonsin sett?

Dennis: Det sa han nog inte...

Jag: Nä, kanske inte högt, men jag hörde att han tänkte det. 

Dennis: Haha.

Jag till Ian: När vi kom in i kyrkan hördes änglarna sjunga (och nu sjunger jag sådär snyggt änglaköraktigt ni vet) "Aaa Aaa A Aaa Aaa,  Här kommer den vackraste pojken på jooorden".

Ian: Gurgblubbblubb (han har lärt sig blåsa dreggelbubblor).

Jag: Ja, precis så var det. Och sen så sa prästen att Gud talat till honom och sagt att han snart skulle få döpa det största mirakel Gud sänt till jorden, och hans namn ska vara Ian. 

Ian: Gurgblubbblubb.

Jag: Han sa även att pojkens mamma var en väldigt underbar, älskvärd och änglalik kvinna.

Dennis: Haha. 

Jaja. Det kanske inte var exakt så det gick till på det där mötet med prästen, men det hade mycket väl kunnat vara så. Iaf det där om att jag är underbar. Så det så :P