Fy fan, på ren svenska. Idag är sista jobbdagen och det känns som att jag vill gräva ner mig i ett hål och inte komma upp igen. Vill sitta inne på mitt kontor och ha det bra. Jag pysslar med att skriva ner rutiner som jag har i huvudet, men som min vikarie inte har någon aning om och tycker att det är allmänt B att någon annan ska få göra mitt roliga jobb. Min lilla fågelunge (som jag kallar honom, fast det vet ju ine han om såklart), har nyss varit förbi och gett mig den obligatoriska vinkningen som jag får både när han kommer och när han går, och jag vill typ grina lite när jag tänker på att det var sista vinkningen på länge :( Kommer sakna både honom och vinkningen. Och solskensögefarbrorn, gulliga tanten, min favotjej, snälla killen och alla andra återkommande som man träffat på flera gånger i veckan sedan jag började här.

Och vad tomt det blir utan att träffa mina kollegor varje dag. Usch. Blir helt deppig bara jag tänker på det.