Walk of shame
Inatt kom min kära granne hem från sin solsemester och då jag halvt om halvt hade lovat att vara välkomstkommité åkte jag från 40-årsfesten jag varit på och hem till honom. Väl där bäddade jag ner mig i soffan och lyssnade ett tag på hur hans vecka varit innan jag slocknade som en klubbad säl. Vaknade till fem i morse och funderade på om jag skulle försöka somna om på hans obekväma soffa eller om jag skulle trippa hemåt medan det inte skulle röra sig så mycket folk ute. Det där med walk of shame är ju inte direkt roligt. Vandra hemåt i skrynkliga kläder, gårdagens smink och världens rufs i håret, man vet ju precis vad folk som ser en i det skicket tänker. Efter några minuters övervägande insåg jag att risken att hamna i värsta folksamlingen fem på morgonen inte vore så stor, alltså tassade jag på tå ut i världen. I huset mitt emot min granne bor min mormor. I huset precis brevid bor min yngsta bror och två hus bort bor min mellanbror. Världens bästa ställe att smita ifrån om man vill vara diskret alltså. Ja, om det nu hade varit på det viset. Nu är det ju inte så.
Haha. Du väljer ju verkligen dina ställen. ;) Tur att du bara har en park att gå igenom innan du var hemma. :D