Jobb och privatliv

Min absoluta älsklingboende kom hem från en ganska lång sjukhusvistelse igår. Jag blev så glad så jag var tvungen att pussdöda den rynkiga lena kinden. Och nu har jag liksom inte kunnat sluta tänka på tanten sen igår. Är man riktigt  gammal kan det ju vara jättesvårt att återhämta sig. Har varit på väg att ringa jobbet flera gånger nu för att höra hur det är, men så har jag hejdat mig i sista stund. Herregud, har jag blivit en sån där som tänker på jobbet dygnet runt när jag är hemma också??? Så som alla där (inklusive jag) säger att det är livsfarligt att vara, för då blir man tillslut sönderstressad och kommer ligga i sängen och stirra upp i taket för man blir helt slut psykiskt.

Nä.... jag får helt enkelt vänta till måndagen när jag ska jobba. Det är ju inte så länge dit....